- Det var bättre förr -

fritt sammanställt av Claes Rosén

"före kvalitetssäkring och regelverken Boverkets byggregler, BBR & AMA m.m." 

- Det var bättre förr eller varför gör de inte som jag säger?
Ja, det kan man fråga. Varför blir inte arbetena bättre utförda jämfört med tidigare.

Jag fick ett besök av en klammerproducent en dag. Han presenterade en nyhet och bad om ett omdöme, vilket jag också lämnade. Men så ställde han en fråga:

- Hur många fasta klammer tror du jag säljer och så visade han upp en klammer.
- Jämfört med dina glidklammer en sådär 25%, sa jag.
- Inga, sa han!
- Ja det kan väl beror på produkten blev mitt diplomatiska svar, som är ganska ovanligt!
- Nej det är inte det, samma sak gäller hos alla mina konkurrenter.
- Ja då tillverkar väl plåtis de fasta och köper bara glidklammer hos er.
- Nej det är faktiskt så att indelning i fasta- och rörliga zoner har upphört vid bandtäckningar eller aldrig införts oavsett vad handböcker och regelverk säger.
- Nej vad säger du, sa jag upprört. Vi konsulter, branschorganisationer, producenter av plåt m.m. har ju i årtal utbildat, hållit kurser, informerat, gett ut handböcker osv.
- Har de inte förstått, eller vad är felet?

Vid en träff jag hade med en plåtslagare ställde jag fråga om indelning i fasta- och rörliga zoner.

- Jodå, det vet vi, men vi har inte tid att indela taket i några fasta zoner utan vi lägger bara på bandplåten eftersom Byggarn jagar oss hela tiden med att taket måste bli tätt så fort som möjligt. Och du vet ju att upphandlingen av plåtjobbet alltid ligger sent i tiden, från Byggarn´s sida.

När jag sedan deltog i en träff med landets plåtkonsulter framförde en relativ ny plåtkonsult en fråga till oss andra.


- Kan någon av er förklara för mig rörelsebehov och visa uppkomna skador vid bandtäckningar? Själv hade han inte sett några skador och kunde inte motivera för entreprenören att det är viktigt med rörelseupptagningen och indelning av fasta- och rörliga zoner vid bandtäckning.
Att dessa tankar bara skulle finnas lokalt kan avfärdas genom samtal med kollegor, utan det verkar vara en vedertagen uppfattning, att så länge man inte kan påvisa skador så behöver man inte utföra indelningen i fasta- och rörliga zoner!

Jag som varit med en tid har sett skador som ser ut som yxhugg, decimeter långa sprickor i plåten som man av misstag kan antaga kommer från snöskottning eller liknande. Att det är helt fel kan flera av oss plåtkonsulter vidimera genom att berätta om rörelsesprickor uppträder ganska snart, i alla fall innan någon snöskottning utförts. Själv har jag sett skador på rostfria bandtäckning redan under entreprenadtiden. Vidare har jag  själv sett att glidklamring fungerar genom att vid en inlagning på ett befintligt bandtäckt tak noterat att själva gliddelen gjort klammern blank vid glidytan, jämfört med övriga delen av klammern som var nedsmutsad med en mörk nyans indikerande att här har ingen rörelse skett.

Så vad gör vi? Hur kan förmå andra att ta åt sig av min och andras erfarenhet? Information och utbildning går ju bevisligen inte. Inte heller att producera handböcker och regelverk och hålla kurser! Istället verkar nedanstående gälla:

"ju mer information och utbildning
som tillhandhålles ju sämre arbete"

Kanske måste man statuera ett exempel vid en plåtbesiktning och verkligen kräva att hela taket omtäckes med rätt indelning i fast- och rörliga zoner och inte bara acceptera en ekonomisk uppgörelse. Fallet skulle sedan bli vida omtalat och fungera som prejudikat och varnagel för andra.

Jag tror också exempelvis att med ökad lönsamhet följer bättre arbete, så ett alternativ till ovan skulle vara att se till att företagen i byggproduktionen tjänar mer pengar. Vi skulle t.ex. kunna kräva av materialproducent, grossister, konsulter m.m. att det återbetalar lite av sina vinster med lägre byggmaterialpriser eftersom de är de enda som tjänar pengar på byggeriet. Jag vet  inte något plåtslageri eller ventilationsföretag som under de senaste 25 åren blivit rik på sitt företagande. Har man kunnat redovisa en vinst så har den kommit från sidoverksamheter som t.ex. lego, smide, fastigheter. Jag tror att det också gäller byggföretagen som verkar vara nöjda med 1-3 procent rörelsevinst, när den egentligen borde vara 10 procent. Idag byter ju alla bara pengar med varandra i byggproduktionen medan det finns en del som bevisligen tjänar på detta och det är byggmaterialproducenter. För hur skall man annars tolka att vissa kan satsa miljoner och etablera marknader i andra länder än Sverige. Var kom de pengarna ifrån? Från höjda materialpriser?

 

PS. Med anledning av min text "det var bättre förr" får man hoppas att detta inte gäller  byggproduktionen men lite fundersam blir man när man läser om Hallandstunneln, Hammarby Sjöstad, Bo01 Malmö, Saltsjöbron i Södertälje, Moderna Museet, Enstegstätade putsfasader  osv.

Alla nya regelverk och handböcker kanske kväver byggbranschen och var det inte bättre förr, innan begreppet "kvalitetssäkring" fanns.

Tillbaka hem!

Sidan uppdaterades 2019-10-30